Ensam
Förstår inte varför jag har så svårt för att vara ensam. Alltså, som i ensam hemma, gå själv på stan, laga mat ensam, äta själv... Näe fy! Så tråkigt, ingen att prata med, fråga om råd, diskutera med... Ja inte är det heller det viktigaste, jag & Jenny kan gå hemma båda två en hel dag (nåja, eftermiddag åtminstone) utan att ens samtala med varandra.
Tror att det handlar om känslan. Känslan när jag veeet att ingen är hemma eller kommer hem när jag är på väg hem från jobbet. Huuu. Nä, jag är verkligen en flockmänniska :-) men som mamma alltid sagt- det måste alltid hända något runt mig annars blir jag uttråkad- stämmer nog bättre än jag trodde.
Så, nu är jag ensam hemma, men med syster på väg hit & Jenny på väg hem från Stockholm-jag känner mig ändå rätt lugn ;-) i helgen blir det träning, flytt & flyttstäd.. Det börjar röra på sig :-)
