jag kommer baby, jag tror jag är kär
Så var den helgen förbi. Alldeles för fort gick det, som vanligt. Är oerhört nöjd med dess innehåll, vilket blev en massa stugmys & 150 års kalas på bygdegården i Risön. Riktigt trevlig fest, det tackar & bockar vi för! Mitt i festen bröt världens oväder ut; regn, åska, blixtar & dunder om vartannat. Men det var faktiskt lite mysigt. Det känns att hösten är på intågande nu. Inte speciellt efterlängtad, för mig hade det gärna fått vara sommar några veckor till. Fördelen med hösten är ju dock att man får mysa hur mycket man vill när de blir mörkt & kyligt ute.
Måndag idag & kl sju startade jag en sex dagars arbetsvecka. Jobbhelg......jag gruvar mig redan. Men detta är min sista arbetsvecka på mitt "tredjejobb" för en låååång, lååång tid framöver. Minst sex månader. Kanske för alltid. Jag kan inte säga att gråter. Jag, min kropp, trivs & mår bäst i rörelse & behöver variation. Min hjärna kräver också variation, & utmaning. Det kan inte detta arbete erbjuda. Så på söndag klockan tjugoett tackar jag för mig för denna tid. & nya äventyr väntar lyckligtvis runt hörnet! :-)
Min vän & kamrat har denna måndagsmorgon lämnat mig för tre veckor i söder. Hur ska det gå? Nåväl, försöker tänka positivt - det kan vara bra att vi är ifrån varandra lite eftersom vi sedan kommer att trampa varandra på tårna i minst ett halvår framöver.
Men så finns det heller ingen jag hellre skulle bli trampad på tårna av ♥
Jobb till klockan tolv, sedan ska jag hälsa på min fina, söta, gamla morfar.
