du fråga vem som förstört mig, men jag gav dig inget svar
Ju mer det händer i livet - desto mindre bloggande, helt enkelt. En rätt enkel matematik egentligen :-)
Har haft fullt upp sedan jag kom tillbaka från min "semester" hemma i Kalix: påbörjat vikariatet på förskolan vilket innebär att jag jobbar heltid nu & mer än det tillsamans med instruerandet & så dansen på det. Det leder till att man inte hinner så mycket mer än "måstena" på veckorna, dvs. middag, handling, städning, träning samt lite vila & återhämtning. På helgerna sen får man försöka ta igen lite roligheter man missat. Denna förgylldes med fint besök, fotboll (var ju såklart tvungen att heja på ASSI-damerna som spelade i stan), goda middagar & vin, en spontanutgång, bakispizza & en heeeeel massa mys. Precis som jag vill ha det!
Idag har min andra arbetsvecka rullat igång, trivs jättebra & de är så fina alla barn. Jag tycker verkligen om mitt jobb. Trots att man får pröva på sitt tålamod både en & två gånger ;-)
Sitter nu & funderar & dividerar för fullt. Alldeles för mycket, men det är sån jag är. Någon gång kanske jag också lär mig att bestämma mig. Men när man ska ta beslut om sin framtid, då får man faktiskt vela lite. Ett beslut skall tas, snarast. Jag måste överlägga med mina egna små psykologer lite till.
Nu skall middag värmas (fint att ha rester i kylen ibland) & sedan vill jag göra någoting som jag gjort mindre de senaste månaderna än på flera år - närmligen träna.
PUSS & KRAM!
